Tillgänglighetens historia

Vad är Synskadades museum?

• Vad innehåller museets samling?
• Hurdant var de synskadades första informationsgenombrott?
• Hurudana reliefskriftsystem fanns det?
• När och av vem utvecklades den nuvarande braille−punktskriften?
• Hurdant var utbudet av ljudböcker förr och hur är det nu?
• Vilket var de synskadades andra informationsgenombrott och vilka effekter hade det?
• Vem producerade ljudband för de synskadade?
• Hurdant var utbudet av ljudböcker förr och hur är det nu?

Amanuens Kari Huuskonen:

Synskadades museum är ett specialmuseum om funktionsnedsättningens historik som grundades på 1990−talet. Det finns i Helsingfors östra centrum i de synskadades tjänstecenter Iiris som blev klart 2003.

Grundtanken med Synskadades museum är att öka kunskapen om den synskadade gemenskapens historia, traditioner och nuvarande kultur. För att förverkliga denna målsättning samlar vi in, arkiverar och forskar i historia om synskadade och arbete med synskadade.

Vi presenterar historia på tre olika sätt: utställnings− och publiceringsverksamhet, innehållsproduktion samt genom historieklubbens verksamhet.

Vad innehåller museets samling?

Våra samlingar innehåller föremål, olika dokument, videoinspelningar och fotografier. Samlingarna belyser mångsidigt utbildningen för synskadade, de traditionella yrkesområdena, de synskadades informationsanskaffning, hjälpmedel i vardagen samt historia gällande föreningsbaserat arbete för synskadade från slutet av 1800−talet till nutid. Även modern kultur dokumenteras och detta arbete fortgår hela tiden.

Hjälpmedlen för det dagliga livet har utvecklats enormt och nya innovationer utvecklas ständigt, vilket också gör att apparaterna föråldras snabbt. De kommer hela tiden till museets samlingar.

Hurdant var de synskadades första informationsgenombrott?

De synskadades införskaffande av information har en lika lång historia som mänskligheten. Man har alltid sökt lösningar på hur synskadade ska kunna införskaffa information. Den moderna tidens historia och utveckling börjar i slutet av 1700−talet i Paris.

I synnerhet Valentin Hauy riktade uppmärksamheten på hur synskadade barn och ungdomar skulle inkluderas i den allmänna läs− och skrivkunnigheten. Det första informationsgenombrottet har att göra med detta.

Man var tvungen att börja utveckla skrivredskap för synskadade och även fundera på hur de skulle kunna läsa litterärt material. Fram till dess hade blinda och kraftigt synskadade personer inhämtat information genom att känna med fingrarna.

I det skedet började man fundera på hur reliefskrift skulle kunna se ut och man testade även med graverad skrift.

Hurudana reliefskriftsystem fanns det?

Tre system blev förhärskande. Till att börja med gjorde man reliefer av vanliga latinska bokstäver och genom att känna på dem kunde läsproblemet lösas någorlunda, men att skriva var fortfarande inte möjligt.

Ett annat system utvecklades på 1840−talet av engelsmannen William Moon, som själv i tjugoårsåldern började få allt sämre syn. Moon utvecklade av de vanliga latinska bokstäverna ett system där bokstavstecknen bestod av de geometriska formerna cirkel, rakt streck, trekant och halvcirkel.

Det speciella med Moon−skriften var att den första raden lästes från vänster till höger, följande från höger till vänster och så vidare i sicksack.

Det tredje skriftsystemet var braille−skrift, vilket utan att han visste om det redan fanns till när William Moon utvecklade sitt system. Men då hade braille−systemet inte ännu blivit populärt.

När och av vem utvecklades den nuvarande braille−punktskriften?

Fransmannen Louis Braille (1809 − 1852) utvecklade punktskriftsystemet som bär hans namn. Han blev blind som 3−åring när han lekte i sin pappas verkstad. Hans pappa var sadelmakare.

Braille kom in på blindskola i Paris där man använde olika skrivsystem. Ett av dem var Barbiers nattskrift, vilket var ett system med 12 punkter som hade utvecklats för militära ändamål. Unge Braille upptäckte att man kunde reducera det till ett system med 6 punkter och ändå få med alla bokstäver.

I mitten av 1820−talet hade han lyckats sammanställa alfabetet och övriga tecken. Så småningom utvecklades systemet och man började kalla det Brailles system, dvs braille. Till hela världen spreds det och började användas först på 1850−talet. Idag är braille standard överallt.

Hur startade blindundervisningen?

I institutionell form inleddes blindundervisning i slutet av 1700−talet i Frankrike. Till oss i Finland spreds iden från det övriga Europa och de nordiska länderna och på 1860−talet grundades den första blindskolan i Helsingfors för svensktalande barn. De finsktalande barnen fick en skola i Kuopio 1871.

Blindundervisningen skedde fram till 1970−talet i internatskolor, då integrationsutvecklingen startade parallellt med blindskolorna. Nuförtiden deltar barnen huvudsakligen i den allmänna undervisningen.

Vilket var de synskadades andra informationsgenombrott och vilka effekter hade det?

I början av 1900−talet började man fundera på huruvida det skulle vara möjligt att få böcker på grammofonskiva eller band för att underlätta läsandet. Magnetofonexperiment genomfördes redan i slutet av 1800−talet, men tekniken var då ännu för ny och först på 1950−talet fick fram sådana bandspelare att hela böcker kunde spelas in.

Böckerna med punktskrift tar väldigt mycket plats. Bibeln tog upp tre hyllmeter, medan rullbanden, som på den tiden var inspelningsmediet, rymdes i en liten låda.

Det var början till ljudböckernas storhetstid. Man trodde att ljudböckerna skulle tränga undan punktskriften helt och hållet, men båda har behövts och de stöder varandra.

En ung mansperson läser en punktskriftsbok. Punktskriftsliteraturen är till hjälp vid själavårdsarbetet för blinda och dövblinda.
Näkövammaisten liitto

Vem producerade ljudband för de synskadade?

I början var det tre institutioner som utvecklade systemet: dåvarande Blindas centralförbund och De krigsblinda rf samt föreningen Böcker åt de blinda, som nu för tiden är bekant som Celia−biblioteket.

Senare är det Celia−biblioteket som har skött de praktiska arrangemangen. I det inledande skedet var det inget statligt bibliotek utan behövde abonnenter som deltog i kostnaderna.

Nuförtiden har Celia själv kunnat producera och finansiera verksamheten. Produktionen har blivit mångsidigare genom att många små inspelningsstudior är involverade. Även Synskadades förbund har en inspelningsavdelning där man producerar böcker. Celia producerar och lånar ut materialet, men kan även köpa in från olika aktörer.

Nu upplever ljudböckerna en väldig boom, så även de vanliga förlagen ger ut ljudböcker.

Hurdant var utbudet av ljudböcker förr och hur är det nu?

Ända från början har man läst in klassiker och moderna skönlitterära verk, principerna har varit de samma som i övriga bibliotek. Tyngdpunkten låg i början på bildande litteratur.

När böcker för synskadade fanns tillgängliga endast i punktskrift, var man noga med vad som ansågs vara passande för blinda. Utbudet var starkt inriktat på kristlig litteratur, förutom några få för goda befunna klassiker. När ljudböckerna kom i användning på 50−talet växte utbudet betydligt, men utgjordes även då huvudsakligen av böcker som har gott renommé.

Nuförtiden finns nästan vad som helst tillgängligt i form av ljudböcker, censur existerar egentligen inte längre.